Hjälparen kommer
Det visade sig att bli en otroligt härlig söndag! Upp tidigt för jobb, var lite nervös eftersom jag aldrig tjänstgjort på någon utav Magnus gudstjänster, men det gick suveränt. Blev överrumplad av beröm efteråt från alla möjliga håll och kanter, vilket alltid är roligt. Det var en mycket fin gudstjänst - Hjälparen kommer. Gillade hans predikan enormt! "God has a wonderful plan for your life".
Solen har varit framme hela dagen, jag fick några rediga sommarkänslor när min lillasyster badade i sin pool på gården för första gången. Har dock gått och oroat mig inför skolan rätt mycket hela helgen, men har inte redigt kommit underfund med att göra några skolarbeten. Huvudvärken har hindrat mig från detta idag, men trots skallont så har jag lyckats njuta av dagen.
Kvällen avslutades med en vårkonsert i kyrkan som var helt fantastisk bra. Ett bättre slut på långhelgen kunde jag knappast få. Pojkvännen var även här för en stund sedan, han och pappa diskuterade bilar och billjud vilket jag tyckte var oerhört ointressant så jag somnade i hans knä i soffan. Mysigt. Vi har 9 månader tillsammans idag förresten. Jag förundras över hur tiden springer iväg helt obemärkt.
I religionen har vi vår slutliga, avgörande uppgift, nämligen att man ska skapa en ny, världsomfattande religion. Enkelt tänkte jag, och började skriva. Men riktigt så lätt var det inte. Efter två ark insåg jag att det jag skrivit nästintill var identiskt med kristendomen. Jag antar att jag skrev utifrån hur jag vill att religionen ska se ut, och ja, jag är antagligen väldigt nöjd över religionen jag tillhör. Bara att börja om med uppgiften helt enkelt. känner en enorm press på mig själv, vill inte gärna förlora mitt MVG i mitt favoritämne. Det skulle knäcka mig totalt.
Klockan har blivit mycket så nu ska jag, innan jag släcker lampan, be en stund. Ett tips: gör det ni också!
Kram och Godnatt
Må Guds vakande hand vila över er
"I do"
Denna dagen är mycket speciell. Den är fylld av glädje på alla sätt och vis, bästa "syster" gifte sig idag! Tjoohoo! ❤ det är när man tittar på brudparet som man förstår att äkta kärlek existerar!!
Imorgon är jag kyrkvärd på morgonen och det lär bli spännande att tjänstgöra tillsammans med Magnus, har aldrig gjort det tidigare. Jag får se till att sköta mig ypperligt imorgon!
Kram och Godnatt,
Må Guds vakande hand vila över er
.
I won’t break down this way
I’ll hold on for one more day
if you’ll help me make myself feel
something so much more than this
something that’s real
I’ll live, I’ll love, I’ll carry on
pretending I don’t notice that you’re gone
Kristi himmelfärdsdag
Ikväll tar jag med mig halva familjen till Långlöt för musikgudstjänst. Fantastiskt roligt att de vill följa med!
"Sången i mitt huvud var väl allt jag hade
Hoppet var ett brev jag aldrig kunde skicka
Kärleken var ett land vi aldrig kunde rädda"
Hoppet var ett brev jag aldrig kunde skicka
Kärleken var ett land vi aldrig kunde rädda"
Ett år har passerat
Idag är det exakt år sedan den lyckligaste dagen i mitt liv ägde rum. Ett år sedan jag konfirmerades, ett år sedan jag fick säga mitt JA till Gud. Minns dagen som om den var igår, kan inte riktigt förstå att ett helt år har passerat. Jag har under mina femton år varit med om många glädjefyllda och lyckliga dagar, men den 14/5-2011 var den absolut bästa dagen jag varit med om, inget kan slå den! Den var blandad med skratt och glädje, men även tårar och sorg. Det känns idag väldigt skönt att veta att jag inte förlorat allt, som jag trodde skulle hända för ett år sedan. Jag är dock medveten om att allting ser annorlunda ut i dagsläget, men det är inte så pjåkigt ändå, om jag tänker efter. Det är blandade känslor idag, men jag väljer att i natt somna med ett leende på läpparna. Man kan inte göra annat när man tänker tillbaka på den dagen. Det är sannerligen en dag att minnas, en dag att leva på!
Idag har det varit födelsedagsfirande här hemma, mina bröder fyller nämligen hela 20 år. Ja, nu är det inte långt kvar för dem. Hö-hö. Skämt åsido. Det had varit en fin dag, men tråkigt nog fick jag gå hem från skolan idag, huvudvärken tog över. Jag finner verkligen ingen lust att gå dit imorgon, då det står nationellt prov i matte på schemat. Det enda ämnet jag inte behärskar. Mer oförberedd än så här jag kan inte bli heller, jag har inte öppnat matteboken över huvudtaget. Väljer att bara göra så gott jag kan. Och ja, jag kommer ångra mig efteråt. Men nej, ikväll orkar jag faktiskt inte bry mig.
Guds frid till er mina vänner!
14/5-2011
Lördag kväll
Jag har blivit usel på det här med att uppdatera i bloggen. Och någon förändring kommer det inte bli på ett tag, jag kommer nämligen en tid framöver hålla till på en annan blogg, en anonym sådan, som ni inte får adressen till. Den är anonym av en anledning, och det är för att den inte på något sätt ska kunna kopplas till mig. Jag kommer inte försvinna helt här ifrån, den andra är bara tillfällig.
Idag var jag uppe med tuppen, lommade iväg till gymmet en timme innan frukosten, eftersom jag vart helt feberfri. Underbar känsla! Dagen har flutit på som vanligt, jag har inte gjort särskilt mycket. Matteboken ligger orörd på sin plats i min väska, det känns ganska meningslöst att sitta och plugga när jag med all säkerhet vet att jag inte kommer få godkänt på nationella. Därför blir den nog liggandes där i tills tisdag. Pojkvännen har tagit hand om mig några dagar nu när jag inte mått bra, vilken toppenkille jag har. Jag är verkligen lyckligt lottad!
Imorgon blir det upp tidigt igen, jag är kyrkvärd på morgondagens familjemässa. Det känns som det var evigheter sedan jag var det sist, så det ska bli roligt. Det är avslutning för barngrupperna så min lillasyster följer med mig dit tidigare så kommer min mor sedan när det börjar. Mysigt det är att känna att de vill vara delaktiga i mitt intresse för kyrkan, verkligen!
Nästa vecka kommer vi bara befinna oss i skolan på måndag och tisdag, sedan blir det långhelg. Kan inte uttrycka mig på annat vis än att jag tycker det är underbart.
Guds frid
Idag var jag uppe med tuppen, lommade iväg till gymmet en timme innan frukosten, eftersom jag vart helt feberfri. Underbar känsla! Dagen har flutit på som vanligt, jag har inte gjort särskilt mycket. Matteboken ligger orörd på sin plats i min väska, det känns ganska meningslöst att sitta och plugga när jag med all säkerhet vet att jag inte kommer få godkänt på nationella. Därför blir den nog liggandes där i tills tisdag. Pojkvännen har tagit hand om mig några dagar nu när jag inte mått bra, vilken toppenkille jag har. Jag är verkligen lyckligt lottad!
Imorgon blir det upp tidigt igen, jag är kyrkvärd på morgondagens familjemässa. Det känns som det var evigheter sedan jag var det sist, så det ska bli roligt. Det är avslutning för barngrupperna så min lillasyster följer med mig dit tidigare så kommer min mor sedan när det börjar. Mysigt det är att känna att de vill vara delaktiga i mitt intresse för kyrkan, verkligen!
Nästa vecka kommer vi bara befinna oss i skolan på måndag och tisdag, sedan blir det långhelg. Kan inte uttrycka mig på annat vis än att jag tycker det är underbart.
Guds frid
Fantastiska, underbara, härliga helg!
Woho vilken helg det har varit. Helt fantastisk bra! Men när man tänker på att ännu en stressig skolvecka väntar vill man helst bara dra täcket över huvudet.
I fredags bar det av till Runsten kyrka efter jag gjort mitt omval till gymnasiet. I kyrkan höll vi till från fyra till åtta ungefär, eftersom det var genrep och fotografering inför konfirmationen. Väldigt skoj var det och konfirmanderna övade stenhårt på deras redovisningar.
Efteråt bar det av hem till min underbara vän Tove, födelsedagsbarnet. Väl hos henne möttes jag av ett helt bord uppdukat med bara en massa onyttigheter. För flera månader sedan bestämde vi att hennes födelsedag skulle vara en dag då vi varken skulle räkna kalorier eller ha ångest. Räknade kalorier gjorde vi inte, det skulle vara helt omöjligt så mycket som vi åt. Men ångesten fanns där hela tiden. Men riktigt skoj var det ändå, vi vräkte i oss tårta, kladdkaka, coca-cola, godis, choklad, chips, bullar, kakor och allt vad det var. Kroppen fick världens chock av allt sött man inte ätit på hur länge som helst. Vi hetsåt från klockan nio till klockan tre på natten. Jag citerar Tove "dagen vi så länge längtat efter avnjuter vi med hetsätning och fingrar i hals". Knasigt. Vi hade riktigt roligt, Tove och jag. Tydligen var det hennes bästa födelsedag på många år, och huameja vad glad jag blev för det!
Woho vilken helg det har varit. Helt fantastisk bra! Men när man tänker på att ännu en stressig skolvecka väntar vill man helst bara dra täcket över huvudet.
I fredags bar det av till Runsten kyrka efter jag gjort mitt omval till gymnasiet. I kyrkan höll vi till från fyra till åtta ungefär, eftersom det var genrep och fotografering inför konfirmationen. Väldigt skoj var det och konfirmanderna övade stenhårt på deras redovisningar.
Efteråt bar det av hem till min underbara vän Tove, födelsedagsbarnet. Väl hos henne möttes jag av ett helt bord uppdukat med bara en massa onyttigheter. För flera månader sedan bestämde vi att hennes födelsedag skulle vara en dag då vi varken skulle räkna kalorier eller ha ångest. Räknade kalorier gjorde vi inte, det skulle vara helt omöjligt så mycket som vi åt. Men ångesten fanns där hela tiden. Men riktigt skoj var det ändå, vi vräkte i oss tårta, kladdkaka, coca-cola, godis, choklad, chips, bullar, kakor och allt vad det var. Kroppen fick världens chock av allt sött man inte ätit på hur länge som helst. Vi hetsåt från klockan nio till klockan tre på natten. Jag citerar Tove "dagen vi så länge längtat efter avnjuter vi med hetsätning och fingrar i hals". Knasigt. Vi hade riktigt roligt, Tove och jag. Tydligen var det hennes bästa födelsedag på många år, och huameja vad glad jag blev för det!På morgonen stack vi iväg till gymmet i två timmar, tränade verkligen stenhårt! Sen drog vi hem var och en för sig, men sedan kom Tove hem till mig på kvällen. Vi fotade, pratade, lyssnade på musik och tittade på någon sjuk film. Tove tillbringade även natten här och det var sannerligen en trevlig kväll vi hade.
Idag blev det att gå upp tidigt igen, två konfirmationer stod på dagens schema. Åkte till Runsten vid tio för vid elva började den första konfirmationen, som gick galant! Blev dock väldigt förvånad över att det inte var en enda konfirmand som föll en tår, jag minns förra året jag satt och skakade av gråt under hela konfirmationsgudstjänsten. Men, det var jag det... Nästa konfirmation började halv två och även den gick superbra. Jag själv fick vara med i deras redovisning, vi redovisade liknelsen om Den förlorade sonen. Men jag skötte mig nog ganska bra där i min roll som pappa, jag menar, det var ingen som hade något annat att invända efteråt.
Jag måste säga att det känns väldigt speciellt att man har konfirmerat dessa ungdomar. Mycket spännande! Sorgligt att även detta året är slut. Det har varit ett superhärligt år med en hel drös av mysiga ungdomar. Det har verkligen varit en stor ära att få vara ledare för dessa! Sedan så är det ju faktiskt inte slut heller, vi åker ju till Berlin tillsammans första veckan på sommarlovet. Så inte slutar det här inte. Det är snarare en början på något nytt.
Vi unga ledare fick tackpresenter från vår konfirmationspräst och de andra äldre ledarna, ett mycket vackert Välsignelsehalsband och en tjusig ikon från Vitryssland. Sött! Som det ser ut nu blir jag kvar som ledare nästa år också.
Väl hemma bar det av till gymmet direkt. Men att gymma på tom mage och med migrän är inte att föredra. Mår riktigt kasst just nu. Huvudvärk så det bara smäller om att och fastän jag duschat varmt, har mycket kläder på mig så ligger jag ändå här och fryser. Mycket lustigt. Att bli sjuk skulle komma ganska olägligt just nu, men kanske att det beror på att jag sovit dåligt senaste veckan. Jag får hoppas på det sista!
Nu ska jag ta mig i kragen och börja plugga, har skjutit på det alldeles för länge nu.
Hoppas ni har haft en lika underbar helg som jag.
Guds frid!
Tre låtar som spelades om och om igen
Direkt på morgonen stack vi iväg till gymmet i två timmar, tränade verkligen stenhårt! Sen drog vi hem var och en för sig, men sedan kom Tove hem till mig på kvällen. Vi fotade, pratade, lyssnade på musik och tittade på någon sjuk film. Tove tillbringade även natten här och det var sannerligen en trevlig kväll vi hade.
Idag blev det att gå upp tidigt igen, två konfirmationer stod på dagens schema. Åkte till Runsten vid tio för vid elva började den första konfirmationen, som gick galant! Blev dock väldigt förvånad över att det inte var en enda konfirmand som föll en tår, jag minns förra året jag satt och skakade av gråt under hela konfirmationsgudstjänsten. Men, det var jag det... Nästa konfirmation började halv två och även den gick superbra. Jag själv fick vara med i deras redovisning, vi redovisade liknelsen om Den förlorade sonen. Men jag skötte mig nog ganska bra där i min roll som pappa, jag menar, det var ingen som hade något annat att invända efteråt.
Jag måste säga att det känns väldigt speciellt att man har konfirmerat dessa ungdomar. Mycket spännande! Sorgligt att även detta året är slut. Det har varit ett superhärligt år med en hel drös av mysiga ungdomar. Det har verkligen varit en stor ära att få vara ledare för dessa! Sedan så är det ju faktiskt inte slut heller, vi åker ju till Berlin tillsammans första veckan på sommarlovet. Så inte slutar det här inte. Det är snarare en början på något nytt.
Vi unga ledare fick tackpresenter från vår konfirmationspräst och de andra äldre ledarna, ett mycket vackert Välsignelsehalsband och en tjusig ikon från Vitryssland. Sött! Som det ser ut nu, med mitt omval, blir jag kvar på Öland och kan vara kvar som ledare nästa år också.
Väl hemma bar det av till gymmet direkt. Men att gymma på tom mage och med migrän är inte att föredra. Mår riktigt kasst just nu. Huvudvärk så det bara smäller om att och fastän jag duschat varmt, har mycket kläder på mig så ligger jag ändå här och fryser. Mycket lustigt. Att bli sjuk skulle komma ganska olägligt just nu, men kanske att det beror på att jag sovit dåligt senaste veckan. Jag får hoppas på det sista!
Nu är det dags för mig att ta mig i kragen och börja plugga, har skjutit på det alldeles för länge.
Hoppas er helg har förefallit lika underbar som min.
Guds frid!
Familjegudstjänst och Hållplats
Helgen blev väldigt härlig, det trodde jag faktiskt inte. Särskilt gårdagen var extra bra, eftersom den till stor del spenderades i kyrkan. Söndagen började tidigt, halv nio blev lillasyster och jag upphämtade av favoritprästen och vi följde med till Runsten där familjegudstjänst ägde rum klockan tio. Superhärlig morgon blev det, även fast det inte var mer än 3 barn tyvärr. Barnen (inklusive jag) fick leta efter djur som gått vilse, vilket anknöt till predikan. Vi fick även stå framme i kyrkan och dansa till "jag går på livets väg", favoritprällen, min syster och jag. Roligt roligt, det var en glädjefylld gudstjänst.
Klockan fyra var det dags att gå till Borgholms kyrka. Det förbereddes inför Hållplats som skulle börja en timma senare. Det är en annorlunda gudstjänst med husband, där söndagsskola alltid erbjuds för de små och kvällsmat efteråt såklart. Tråkigt nog var det inte fler barn än min lillasyster på söndagsskolan, men på så sätt kunde jag "agera Gud" och läsa texter. Med det menar jag att en drabant och jag visade ett exempel, vi använde oss av Fader vår, på hur man ibland gör saker av ren slentrian. Det blev mycket bra och jag hade en god medspelare. En riktigt härlig gudstjänst blev ett perfekt slut på helgen!
Jag tar mig friheten till att lägga ut dessa bilder (som förresten är Gunillas) även fast jag inte frågat favoritprästen om tillåtelse. Hon får skälla på mig...
Och ja, jag ser kort och knubbig ut på varenda bild. Men det får man ta, det får man ta. En förändring ska ju faktiskt ske.
Klockan fyra var det dags att gå till Borgholms kyrka. Det förbereddes inför Hållplats som skulle börja en timma senare. Det är en annorlunda gudstjänst med husband, där söndagsskola alltid erbjuds för de små och kvällsmat efteråt såklart. Tråkigt nog var det inte fler barn än min lillasyster på söndagsskolan, men på så sätt kunde jag "agera Gud" och läsa texter. Med det menar jag att en drabant och jag visade ett exempel, vi använde oss av Fader vår, på hur man ibland gör saker av ren slentrian. Det blev mycket bra och jag hade en god medspelare. En riktigt härlig gudstjänst blev ett perfekt slut på helgen!
Jag tar mig friheten till att lägga ut dessa bilder (som förresten är Gunillas) även fast jag inte frågat favoritprästen om tillåtelse. Hon får skälla på mig...
Och ja, jag ser kort och knubbig ut på varenda bild. Men det får man ta, det får man ta. En förändring ska ju faktiskt ske.
förvirringen styr och ställer
Jag har mycket i huvudet för tillfället, alltför många tankar och funderingar som tar upp all tid och energi som egentligen behövs läggas på annat. Förvirringen styr mitt liv. Just därför har jag varken haft lust, tid eller ork till att uppdatera förrän nu. Ska jag vara ärlig (självklart ska jag det) så har jag ingen direkt lust nu heller, men skriver det gör jag i alla fall. Tacka mig för det.
Det hände inte särskilt många roligheter under påsklovet. Är jag förvånad? Nej, jag och lov går inte ihop direkt. Vi passar inte. Jag faller helt ur gängorna utan rutiner. Faller samman lite smått. Men glad var jag att jag lyckades ta mig ur sängen de flesta av alla dagar. Hela påskhelgen däremot var fullspäckad av gudstjänster vilket var fint och mysigt, men resten av veckan var relativt ohändelserik. Jag läste ut Nya testamentet dock, alltid något!
I eftermiddag har jag varit i kyrkan med resten av ungdomsledarna, vi har planerat inför våra konfabarns konfirmation som börjar närma sig med stormkliv. Vi fikade, skrev ihop manus, valde psalmer, delade ut roller och uppgifter etc. Det är sorgligt att det går så snabbt. Jag hoppas jag kan vara kvar som konfirmandledare nästa år också, men saken är den att det finns en risk att jag inte kan vara det, tyvärr. Det är en av de många sakerna jag funderar över, om jag ska flytta härifrån eller om jag ska stanna kvar här på Öland. Som någon sa skulle jag vara riktigt korkad om jag flyttar, men kanske måste jag ändå följa mitt hjärta. Gå efter Guds vilja. Är det inte så det ska vara?
Jag undrar om jag någonsin kommer kunna bestämma mig om hur jag ska göra. För bara ett par månader sedan var jag så bergsäker på mitt val, att jag valt rätt trots att det inte var exakt som jag ville, men jag var ändock bergsäker. Det är jag inte längre. Allt det som tidigare talade emot för flytt har nu på senare tid suddats ut, jag tänker helt annorlunda i dagsläget. Jag menar, det har gått upp för mig att det mesta kommer försvinna ifrån mig förr eller senare. Varför dra ut på det hela? Varför vänta? Skulle jag förklara en aning utförligare, skulle ni med all säkerhet förstå att jag är en idiot om jag stannar. Jag behöver tid att fundera kring detta och har en hel hög med läxor som måste göras. Jag förvarnar er nu om att det kanske kommer lysa frånvaro ifrån mig här ett tag framöver!
Det hände inte särskilt många roligheter under påsklovet. Är jag förvånad? Nej, jag och lov går inte ihop direkt. Vi passar inte. Jag faller helt ur gängorna utan rutiner. Faller samman lite smått. Men glad var jag att jag lyckades ta mig ur sängen de flesta av alla dagar. Hela påskhelgen däremot var fullspäckad av gudstjänster vilket var fint och mysigt, men resten av veckan var relativt ohändelserik. Jag läste ut Nya testamentet dock, alltid något!
I eftermiddag har jag varit i kyrkan med resten av ungdomsledarna, vi har planerat inför våra konfabarns konfirmation som börjar närma sig med stormkliv. Vi fikade, skrev ihop manus, valde psalmer, delade ut roller och uppgifter etc. Det är sorgligt att det går så snabbt. Jag hoppas jag kan vara kvar som konfirmandledare nästa år också, men saken är den att det finns en risk att jag inte kan vara det, tyvärr. Det är en av de många sakerna jag funderar över, om jag ska flytta härifrån eller om jag ska stanna kvar här på Öland. Som någon sa skulle jag vara riktigt korkad om jag flyttar, men kanske måste jag ändå följa mitt hjärta. Gå efter Guds vilja. Är det inte så det ska vara?
Jag undrar om jag någonsin kommer kunna bestämma mig om hur jag ska göra. För bara ett par månader sedan var jag så bergsäker på mitt val, att jag valt rätt trots att det inte var exakt som jag ville, men jag var ändock bergsäker. Det är jag inte längre. Allt det som tidigare talade emot för flytt har nu på senare tid suddats ut, jag tänker helt annorlunda i dagsläget. Jag menar, det har gått upp för mig att det mesta kommer försvinna ifrån mig förr eller senare. Varför dra ut på det hela? Varför vänta? Skulle jag förklara en aning utförligare, skulle ni med all säkerhet förstå att jag är en idiot om jag stannar. Jag behöver tid att fundera kring detta och har en hel hög med läxor som måste göras. Jag förvarnar er nu om att det kanske kommer lysa frånvaro ifrån mig här ett tag framöver!
Någon dag på lovet ägnade jag mig åt att rensa gamla bilder. Hittade den första som är från sjuan och den andra från första dagarna i åttan, tydligen tyckte jag det var snyggt med skrot i ansiktet. Kanske försökte jag vara charmig. Antagligen försökte jag passa in.
Nu ska jag, innan jag tar itu med alla skoluppgifter, hämta styrka hos min Herre en stund! Bönen är viktig!
Guds frid
KRISTUS ÄR UPPSTÅNDEN!
Kristus är uppstånden!
Ja, Han är sannerligen uppstånden!
Med dessa glädjerop inleddes morgonens gudstjänst, som jag bara måste säga var helt underbar. Vår kyrkokör var på plats och spred glädje med sina sånger om vår uppståndne mästare. Linda, vår fantastiska församlingspräst, höll i denna gudstjänst och lyckades få till sin predikan så otroligt bra att hela församlingen applåderade efteråt. Jag har då aldrig varit med om maken, det sker sannerligen inte ofta att en präst får applåder efter sin predikan. Ja, då kan ni ju bara föreställa er hur duktig hon är! Det lästes fina böner och hela mässan var väldigt fin, alltid lika underbart att få vara med och tjänstgöra.
Ja, Han är sannerligen uppstånden!
Med dessa glädjerop inleddes morgonens gudstjänst, som jag bara måste säga var helt underbar. Vår kyrkokör var på plats och spred glädje med sina sånger om vår uppståndne mästare. Linda, vår fantastiska församlingspräst, höll i denna gudstjänst och lyckades få till sin predikan så otroligt bra att hela församlingen applåderade efteråt. Jag har då aldrig varit med om maken, det sker sannerligen inte ofta att en präst får applåder efter sin predikan. Ja, då kan ni ju bara föreställa er hur duktig hon är! Det lästes fina böner och hela mässan var väldigt fin, alltid lika underbart att få vara med och tjänstgöra.
När mässan var slut delade vi ut påskgodis och häftiga kylskåpsmagneter, samtidigt som vi alla sjöng "Jubla och triumfera, Han har uppstått och gett oss liv" Jag tyckte det hela var så fantastiskt härligt. Verkligen en glädjefylld gudstjänst, väldigt stor skillnad på de andra gudstjänsterna vi haft nu under påsken, men det är ju idag som allt förändras. Sorgen över döden övergår idag till lycka över uppståndelsen! Gud gör det omöjliga möjligt! Så som skriftordet säger: Döden är uppslukad och segern är vunnen.
Gud vare tack som ger oss segern genom vår herre Jesus Kristus.
~ 1 Kor 15:57
Idag har jag även hunnit med att gå på ännu en mässa. När jag var på sjukhuset i Kalmar såg sjukhusprästen att jag hade Jesus på min tröja och då blev jag tillfrågad om jag ville vara med på mässan de skulle ha. Självklart ville jag det! Annorlunda var det, men mycket fint. En trevlig präst var det också!
Den otroligt snygga kylskåpsmagneten
Stilla veckan
Dagen har varit bra. Den har varit fruktansvärt bra, rättare sagt. I skolan blev jag klar med min konstruktion av ett kärnkraftverk, jag fick tillbaka mitt nationella prov i kemi och det visade sig att jag fick VG. Jag blev sannerligen förvånad men ack så glad!
Sista timmen skulle jag på sjukhusbesök men det avbokade jag och istället smet jag iväg med favoritprästen och Gunilla till Kalmar. Det var mässa i Domkyrkan med vår biskop Jan-Olof. Mycket roligt att jag fick följa med. Kyrkan var fylld med präster och andra människor som arbetar i Guds tjänst och det var verkligen spännande att vara där. Träffade även en man som tydligen har varit med i bonde söker fru, lite häftigt tycker jag minsann. Det var faktiskt också första gången jag träffade vår biskop och det var verkligen något speciellt. Det har sannerligen varit en härlig dag!
Hur kan man inte älska den Gud, den Gud som sände sin son Jesus Kristus till världen för att rädda oss människor? Som tog på sig all vår synd, led och dog på korset för vår skull? Din och Min. Spikarna slogs in slag för slag - men Han gjorde det för oss! För att vi inte skulle gå förlorade. Just därför finner jag ingen som helst anledning till att inte hysa kärlek till Honom. Ty Gud är världens frälsare!
Sista timmen skulle jag på sjukhusbesök men det avbokade jag och istället smet jag iväg med favoritprästen och Gunilla till Kalmar. Det var mässa i Domkyrkan med vår biskop Jan-Olof. Mycket roligt att jag fick följa med. Kyrkan var fylld med präster och andra människor som arbetar i Guds tjänst och det var verkligen spännande att vara där. Träffade även en man som tydligen har varit med i bonde söker fru, lite häftigt tycker jag minsann. Det var faktiskt också första gången jag träffade vår biskop och det var verkligen något speciellt. Det har sannerligen varit en härlig dag!
Imorgon är sista skoldagen för min del innan det efterlängtade påsklovet. Skärtorsdagsmässa står på schemat imorgon kväll, där vi blir påminda om hur Jesus instiftade nattvarden och sist avslutar vi med att klä av altaret. Sedan på fredag, smärtans dag, blir det upp tidigt till kyrkan igen för Långfredagsgudstjänst, som vi firar i stor enkelhet och stillhet för att minnas Jesus lidande och död. Senare samma dag blir det att gå till Elavi kapell för gudstjänsten "Vid Jesu kors och grav". På söndag morgon är det påskdagsmässa som jag tjänstgör på och det är den dagen då allt förändras. Påsken blir istället glädjens och ljusets fest, ty döden är besegrad i och med uppståndelsen. Kyrkan jublar! Kristus är uppståenden!
På måndag, annandag påsk blir det att återigen gå till Elavi kapell för Emmausmässa. Det blir många gudstjänster att gå på och det ser jag fram emot med hela mitt hjärta och med hela min själ.
På måndag, annandag påsk blir det att återigen gå till Elavi kapell för Emmausmässa. Det blir många gudstjänster att gå på och det ser jag fram emot med hela mitt hjärta och med hela min själ.
Hur kan man inte älska den Gud, den Gud som sände sin son Jesus Kristus till världen för att rädda oss människor? Som tog på sig all vår synd, led och dog på korset för vår skull? Din och Min. Spikarna slogs in slag för slag - men Han gjorde det för oss! För att vi inte skulle gå förlorade. Just därför finner jag ingen som helst anledning till att inte hysa kärlek till Honom. Ty Gud är världens frälsare!
Gospel - "Oh Happy Day"
Här på jorden har lovsångstonen ljudit så länge människor funnits. Bibeln lär oss att vi är skapade för att tillbe Gud. Men det var först under 1800-talet i USA som den kyrkliga musikgenren gospel växte fram. Den utvecklades i olika församlingar där majoriteten av medlemmarna var svarta. Ordet gospel kommer från engelskans ord evangelium, vilket i sin tur betyder ”glatt budskap”. Ett glatt budskap om Guds kärlek till oss alla.
Genren utvecklades till en viss del av sånger som slavarna sjöng medan de mödosamt arbetade på plantagen . Men gospelmusiken har inte enbart svarta källor, utan även vita som var psalmtexter och sättet de hade att på olika vis harmonisera. Så småningom förändrades musiken i en ”afroamerikansk” stil. Svarta källor var tillexempel Negro spirituals, blues och så kallade ”worksongs”. Det finns flera olika betydande skillnader mellan Negro spirituals och gospel, dels att budskapet i en spiritual ofta är uthärdande av kamp och bördor i det här livet, med stora förhoppningar om ett bättre liv efter det vi nu lever. Gospelsångerna däremot uttrycker ett hopp om att det ska bli bättre redan nu, här på jorden! Är inte det helt underbart? Sedan går det nog inte hitta någon annan musikstil som är lika personlig som gospeln.
Gospelmusiken spreds främst genom kyrkorna, men det verkliga genombrottet kom på 1930-talet, när en man vid namn Thomas A. Dorsey, började resa runt i världen och sjunga sina sånger. Han har kommit att kallas något så passande som ”The father of black gospel music”. Dorsey hade redan som liten spelat piano för en bluessångerska, men med tiden kände han att det var dags att byta spår och istället använda sin talang i Guds tjänst. Dorsey såg till att världen inte skulle berövas gospelmusiken och reste därför runt om i världen för att göra den känd.
Redan från allra första början så använde församlingarna sånger som var enkla i både text, melodi och harmoni. Texterna kunde man utantill och sångerna utfördes med en melodisk improvisation och väldigt invecklade rytmer. Det var även vanligt att man körde med en hel del upprepningar, för att alla människor skulle ha chansen att få sjunga med. De som stod som sångledare var framförallt predikanter eller pastorer med starka röster. Församlingen kunde svara blandat, med både sång, handklapp, dans och rop. Det här sättet att sjunga med en försångare och församling kallas ”call-and-responce”, och är vanligt än idag inom gospeln.
Sångerna framförs numera först och främst av körer, väldigt ofta med enkelt ackompanjemang av instrument som tillexempel gitarr, hammondorgel, piano och trummor. Det är även väldigt vanligt att det sjungs vokalt. De akustiska gitarrerna som var så vanligt inom gospeln har mer och mer bytts ut mot de lite mer moderna elgitarrerna. Nästintill varenda gospelsång innehåller en kristen text där det kristna budskapet alltid är väldigt tydligt. Det har i högsta grad en stor betydelse för mig.
Denna genre är, som jag nämnde innan, väldigt nära besläktad med spiritual och blues. Men inte enbart dessa, utan i det stora hela härstammar mycket av dagens pop och rock faktiskt från gospel.
En kompositör och en mycket framgångsrik gospelsångare är Andraé Crouch. R'n'r stjärnan Elvis Presley har gjort flera gospelinspelningar, men inte bara han utan även Ray Charles, Bob Dylan och Bruce Springsteen. Min favorit gospelgrupp, som jag anser är den mest kända, är Edwin Hawkins Singers. När jag hör ordet gospel tänker jag automatiskt på den gruppen. Men självklart är det så att det finns fler grupper och artister jag tycker väldigt mycket om, exempelvis Take 6 och Kirk Franklin. Carola Häggkvist är en artist som sjungit mycket gospel, man kan nästan säga att hon står som representant för gospelmusiken här i Sverige.
Jag har några favoritlåtar som gospelmusiken står för, och det är framförallt den svängande låten ”Oh Happy Day” med Edwin Hawkins Singers. Anledningen till att jag tycker om den så mycket är för att den har sjungits av en gospelkör i vår kyrka, men även för att jag blir alldeles lyrisk när jag hör den! Den påminner mig om att Jesus tog på sig alla min synder och dog på korset för min skull, för att mig. Just därför kan jag inte göra något annat än att älska den. Jag är också ett stort fan av låten ”Swing low, sweet chariot”, som även den är välkänd. För att inte utelämna ”Down by the riverside”, vilken också är en låt som många gånger kommer på tal när man samtalar om gospel. Den är svängig så man sitter inte gärna still när man lyssnar på den, utan allra helst vill man bara upp och dansa för att uttrycka sin gläjde!
Jag tycker oerhört mycket om den här musikstilen eftersom jag själv är troende och texterna, i nästintill varje låt, framhäver det kristna budskapet så tydligt. Men det är inte den enda anledningen, utan orsaken till min kärlek för gospelmusiken är faktiskt trefaldig. Jo, först har vi då att texterna så tydligt speglar evangelierna, men jag är även väldans förtjust i genren därför att musiken gör mig glad och sprallig i hela kroppen! Den sista anledningen, en mycket viktig sådan, är att mitt hjärta alltid blir fyllt till brädden av Guds kärlek när jag lyssnar på dessa ljuvliga låtar! Gospelmusiken är, för mig, helt underbar. Jag måste nämna att jag inte alltid tyckt om gospel, utan det var först för ett och ett halvt år sedan ungefär, som jag upptäckte att denna musikgenre, den är ju helt suverän! Det är tack vare att vi i kyrkan en kväll hade gospeltema på en musikgudstjänst och en gospelkör från Oskarshamn var inbjuden. Med deras låtar förmedlade de Guds budskap, de sjöng och dansade för oss och vi andra fick även stämma in i både sången, dansen och handklappningarna. Samma kväll gick jag hem direkt och sökte upp dessa låtar, beställde olika gospelskivor och det var först då som jag verkligen upptäckte gospelmusiken, hur fantastiskt härlig den är. Den är fruktansvärt behaglig att lyssna på, och vad kan vara bättre än sådan musik som gör en lycklig?
Palmsöndagen!
Dagen inledde jag med en hel del aprilskämt, några mer lyckade än andra. Familjemässa stod för förmiddagens underhållning och hela kyrkan var smockfull av både barn och vuxna. Härligt att se så många glädjefyllda själar! Barnen dramatiserade Jesu intåg i Jerusalem, hela församlingen hälsade honom viftande med palmkvistar då han red in på den söta åsnan. Väldigt bra skådespeleri tycker jag, oerhört duktiga barn! Vi fick även välkomna ännu en medlem till församlingen, nämligen lilla Sebastian som döptes idag. Otroligt söt pojk. Det är alltid lika roligt att tjänstgöra på dessa mässor, man blir glad enda in i själen!
Det kändes även roligt att göra en vän från kyrkan glad genom att skriva hennes barns namn i graffiti till deras födelsedag. Tänk vad lite det grävs för att sprida glädje. Trodde faktiskt inte jag hade kvar mina kunskaper vad gäller att teckna, men jag slutar tydligen aldrig förvåna mig själv.
Förra året var jag på konfirmationsläger vid det här laget. Minns att hela dagen kändes som ett helt skämt. Är fortfarande inte säker på om mina konfaledare skojade om bussarna var försenade den gången eller om det verkligen var sant. Hm. Något jag kom att tänka på bara. De dagarna var underbara. Minns Upplevelsevandringen vi gick som var helt obeskrivlig. Med förbundna ögon, ledd av en person fick man vara en utav Jesu lärjunge och vara med på det som hände under påskhelgen. Sista måltiden, förrådelsen, domen, korsfästelsen, uppståndelsen. Allt var så verkligt och jag grät floder under ögonbindeln jag hade minns jag. Minnena är fortfarande lika starka. Jag saknar tiden då jag själv var konfirmand.
Jag avrundar helgen med att mysa med pojkvännen. Har endast en vecka kvar i skolan nu innan påskhelgen och påsklov, härligt. Längtar verkligen till alla fina gudstjänster som väntar nu i påsktiden!
Jag har preliminärt blivit antagen till mitt förstahandsval i gymnasiet. Fantastiskt! Det tyckte jag var ett suveränt slut på förra skolveckan att få det beskedet.
Igår var det Earth Hour, det startade för min del en aning läskigt då jag var ensam hemma. Men när jag sedan fick den fantastiska idén att tända några ljus och läsa bibeln blev det en jättefin timme. Eller timmar, rättare sagt.
Dagen inledde jag med en hel del aprilskämt, några mer lyckade än andra. Familjemässa stod för förmiddagens underhållning och hela kyrkan var smockfull av både barn och vuxna. Härligt att se så många glädjefyllda själar! Barnen dramatiserade Jesu intåg i Jerusalem, hela församlingen hälsade honom viftande med palmkvistar då han red in på den söta åsnan. Väldigt bra skådespeleri tycker jag, oerhört duktiga barn! Vi fick även välkomna ännu en medlem till församlingen, nämligen lilla Sebastian som döptes idag. Otroligt söt pojk. Det är alltid lika roligt att tjänstgöra på dessa mässor, man blir glad enda in i själen!
Det kändes även roligt att göra en vän från kyrkan glad genom att skriva hennes barns namn i graffiti till deras födelsedag. Tänk vad lite det grävs för att sprida glädje. Trodde faktiskt inte jag hade kvar mina kunskaper vad gäller att teckna, men jag slutar tydligen aldrig förvåna mig själv.
Förra året var jag på konfirmationsläger vid det här laget. Minns att hela dagen kändes som ett helt skämt. Är fortfarande inte säker på om mina konfaledare skojade om bussarna var försenade den gången eller om det verkligen var sant. Hm. Något jag kom att tänka på bara. De dagarna var underbara. Minns Upplevelsevandringen vi gick som var helt obeskrivlig. Med förbundna ögon, ledd av en person fick man vara en utav Jesu lärjunge och vara med på det som hände under påskhelgen. Sista måltiden, förrådelsen, domen, korsfästelsen, uppståndelsen. Allt var så verkligt och jag grät floder under ögonbindeln jag hade minns jag. Minnena är fortfarande lika starka. Jag saknar tiden då jag själv var konfirmand.
Igår var det Earth Hour, det startade för min del en aning läskigt då jag var ensam hemma. Men när jag sedan fick den fantastiska idén att tända några ljus och läsa bibeln blev det en jättefin timme. Eller timmar, rättare sagt.
Dagen inledde jag med en hel del aprilskämt, några mer lyckade än andra. Familjemässa stod för förmiddagens underhållning och hela kyrkan var smockfull av både barn och vuxna. Härligt att se så många glädjefyllda själar! Barnen dramatiserade Jesu intåg i Jerusalem, hela församlingen hälsade honom viftande med palmkvistar då han red in på den söta åsnan. Väldigt bra skådespeleri tycker jag, oerhört duktiga barn! Vi fick även välkomna ännu en medlem till församlingen, nämligen lilla Sebastian som döptes idag. Otroligt söt pojk. Det är alltid lika roligt att tjänstgöra på dessa mässor, man blir glad enda in i själen!
Det kändes även roligt att göra en vän från kyrkan glad genom att skriva hennes barns namn i graffiti till deras födelsedag. Tänk vad lite det grävs för att sprida glädje. Trodde faktiskt inte jag hade kvar mina kunskaper vad gäller att teckna, men jag slutar tydligen aldrig förvåna mig själv.
Förra året var jag på konfirmationsläger vid det här laget. Minns att hela dagen kändes som ett helt skämt. Är fortfarande inte säker på om mina konfaledare skojade om bussarna var försenade den gången eller om det verkligen var sant. Hm. Något jag kom att tänka på bara. De dagarna var underbara. Minns Upplevelsevandringen vi gick som var helt obeskrivlig. Med förbundna ögon, ledd av en person fick man vara en utav Jesu lärjunge och vara med på det som hände under påskhelgen. Sista måltiden, förrådelsen, domen, korsfästelsen, uppståndelsen. Allt var så verkligt och jag grät floder under ögonbindeln jag hade minns jag. Minnena är fortfarande lika starka. Jag saknar tiden då jag själv var konfirmand.
Jag avrundar helgen med att mysa med pojkvännen. Har endast en vecka kvar i skolan nu innan påskhelgen och påsklov, härligt. Längtar verkligen till alla fina gudstjänster som väntar nu i påsktiden!
Det är fredag mina vänner
Skolveckan som varit har gått relativt snabbt. Det har inte varit några speciella prov som tärt på mig och jag har faktiskt kunnat njuta av att vara i pojkvännens sällskap utan oro och ånger över diverse saker. Jag hoppas på fler sådana avkopplande veckor framöver. Jag har oroat mig efter att få tillbaka de nationella proven i svenska som vi skrev för lite drygt en-två månader sedan. Det visade sig att jag helt oroat mig i onödan då jag idag fick titta på dem och jag fick MVG på både läsförståelsedelen och uppsatsdelen. Jag blev sannerligen förvånad över toppbetyget då jag skrev det ena med hög feber. Jag är en sådan person som alltid oroar mig över saker och ting fastän jag egentligen inte behöver. Men nu kan jag pusta ut, jag är nöjd och tycker det var ett fint slut på skolveckan.
Denna fredag har varit en aning tråkig då jag inte haft särskilt mycket att göra. Det har varit en ensam kväll bestående av filmtittande. Jag läste ut boken "Bibeln på 100 minuter" när jag kom hem från skolan och det var visserligen väldigt roligt. Jag har även nu på den senare delen av kvällen suttit ute på altanen i vinterjacka med en filt och tittat på stjärnorna samtidigt som jag lyssnade på Jason Upton. Tänk vad vackert och fridfullt det kan vara. Jag kan se det fina med livet, bara jag anstränger mig. Även fast det bara är småsaker, tycker jag det är bra. Att jag fortfarande har kvar förmågan att finna något vackert här ändå, bara jag letar lite.
Morgondagen blir en heldag med pojkvännen inne i Kalmar. Jag känner att det är dags för mig att inhandla lite nya kläder. Börjar bli en smula trött på att gå i samma kläder som jag bar när jag gick i femte klass, dels börjar de bli aningens slitna och ganska rejält urtvättade. När jag införskaffar mig nya kläder har jag en tendens att köpa nya skjortor, i morgon måste jag därför försöka låta bli det eftersom jag har ett tiotal som bara hänger i min garderob. Använder sällan de nya, utan hellre de som jag haft i flera år. Knasigt, jag vet. Tänkte köpa mig en tjocktröja som jag kan gömma mig i, istället för att dagligen bo i pojkvännens munkjackor. I morgon kväll ska jag anta en enorm utmaning, jag ska nämligen smälla i mig en våffla. För pojkens skull. Göra honom glad. Och vi skulle ju faktiskt fira mina höga betyg vad gäller de nationella proven. Det ska vi tydligen göra genom att äta oss feta. Hm.
Våren är här, är det inte helt underbart? Vi går mot ljusare tider och det vänder om igen. Solens strålar har blivit varmare, även fast man inte redigt kan kalla det varmt än. Jag går gärna i min vinterjacka någon vecka till. Att våren är här märker jag även på så vis att mina fräknar i ansiktet har förökat sig. Nja, jag gillar det inte men jag lär mig att leva med det. Min morfar har alltid sagt att det är det finaste han vet, därför lever jag på det!
Skolveckan som varit har gått relativt snabbt. Det har inte varit några speciella prov som tärt på mig och jag har faktiskt kunnat njuta av att vara i pojkvännens sällskap utan oro och ånger över diverse saker. Jag hoppas på fler sådana avkopplande veckor framöver. Jag har oroat mig efter att få tillbaka de nationella proven i svenska som vi skrev för lite drygt en-två månader sedan. Det visade sig att jag helt oroat mig i onödan då jag idag fick titta på dem och jag fick MVG på både läsförståelsedelen och uppsatsdelen. Jag blev sannerligen förvånad över toppbetyget då jag skrev det ena med hög feber. Jag är en sådan person som alltid oroar mig över saker och ting fastän jag egentligen inte behöver. Men nu kan jag pusta ut, jag är nöjd och tycker det var ett fint slut på skolveckan.
Denna fredag har varit en aning tråkig då jag inte haft särskilt mycket att göra. Det har varit en ensam kväll bestående av filmtittande. Jag läste ut boken "Bibeln på 100 minuter" när jag kom hem från skolan och det var visserligen väldigt roligt. Jag har även nu på den senare delen av kvällen suttit ute på altanen i vinterjacka med en filt och tittat på stjärnorna samtidigt som jag lyssnade på Jason Upton. Tänk vad vackert och fridfullt det kan vara. Jag kan se det fina med livet, bara jag anstränger mig. Även fast det bara är småsaker, tycker jag det är bra. Att jag fortfarande har kvar förmågan att finna något vackert här ändå, bara jag letar lite.
Morgondagen blir en heldag med pojkvännen inne i Kalmar. Jag känner att det är dags för mig att inhandla lite nya kläder. Börjar bli en smula trött på att gå i samma kläder som jag bar när jag gick i femte klass, dels börjar de bli aningens slitna och ganska rejält urtvättade. När jag införskaffar mig nya kläder har jag en tendens att köpa nya skjortor, i morgon måste jag därför försöka låta bli det eftersom jag har ett tiotal som bara hänger i min garderob. Använder sällan de nya, utan hellre de som jag haft i flera år. Knasigt, jag vet. Tänkte köpa mig en tjocktröja som jag kan gömma mig i, istället för att dagligen bo i pojkvännens munkjackor. I morgon kväll ska jag anta en enorm utmaning, jag ska nämligen smälla i mig en våffla. För pojkens skull. Göra honom glad. Och vi skulle ju faktiskt fira mina höga betyg vad gäller de nationella proven. Det ska vi tydligen göra genom att äta oss feta. Hm.
Våren är här, är det inte helt underbart? Vi går mot ljusare tider och det vänder om igen. Solens strålar har blivit varmare, även fast man inte redigt kan kalla det varmt än. Jag går gärna i min vinterjacka någon vecka till. Att våren är här märker jag även på så vis att mina fräknar i ansiktet har förökat sig. Nja, jag gillar det inte men jag lär mig att leva med det. Min morfar har alltid sagt att det är det finaste han vet, därför lever jag på det!
Be an organ donor. Give your heart to God. ♥
Vill markera att bilden inte är min egen. Den är tagen i Borgholms kyrka året innan jag konfirmerades och jag hittade den på församlingssidan på facebook. Tror det är kvällen Bengt Johansson var där. Jag önskar han kan komma någon mer gång, så att jag också kan uppleva det, hans musik är obeskrivligt bra!
Kristen hjärntvättad fanatiker som tillhör den förfärande sekten Svenska kyrkan talar ut
Någonting som dagligen upprör mig är människor som är så osäkra i sig själva att de är tvugna att hacka ner på andra. Jag ser sådant jämt och ständigt och upplever det även själv. Man tror kanske att man inte tar åt sig av vad som sägs, men det gör man ändå - omedvetet. Det är inte ett tecken på svaghet eller dålig självkänsla. Det hela handlar om att man faktiskt är mänsklig och att ens öron inte orkar höra på allt meningslöst skitsnack, inte sant?
Jag kan ta kränkande kommentarer utan att bli påverkad, i alla fall till en viss grad. Men något jag inte tål är när människor klassar mig som annorlunda endast av den anledningen att jag är troende. Ska jag behöva tolerera allt skitsnack jag dagligen får höra bakom min rygg, bara för att jag är religiös? Vad det är människor hakar upp sig så dant över förstår jag mig inte riktigt på. Jag är fortfarande samma person som jag var för två år sedan, bara att jag prioriterar och värdesätter viktiga saker i livet. Men ordet annorlunda används i det här sammanhanget fel, är inte mognad ordet ni egentligen letar efter? Att vara troende är inte, som många i dagens samhälle påstår, ett tecken på ointelligens, inte heller på idioti. Snarare är det (som jag ser det) ett övertygande bevis på att jag vågar stå för den jag är, det jag tror- och i sin tur inte tror på. Jag är trygg i mig själv och tack vare kyrkan har jag blivit en glädjefylld själ. Men vissa personer står inte ut med att se mig lycklig. Och så är det väl oavsett var man på jordklotet befinner sig.
Att jag blivit "hjärntvättad" är något jag ofta får höra och jag skrattar lika ljudligt varje gång. Skrattar gör jag av den anledningen att det är ett lönlöst försök att trycka ner mig på. Skillnad vore det väl om personen i fråga kom med alla fakta, med facit i hand, tog den vägen och förolämpade mig på så sätt i stället. MenI varför skulle man göra det? frågar jag mig själv. Och hur kan man över huvudtaget vilja förolämpa någon? Vi lever i en allt bra konstig värld helt enkelt, där många frågor saknar svar. När man talar om kristna tonåringar är det alltid någon som nämner antagandet att det är ens föräldrars påhitt "det där med Gud". De talar om det precis som om det "går i släkten", precis som att tron är något man ärver. Jag vet att många faktiskt tror att det är så, att är man troende så är man det för att ens föräldrar säger att man skall vara det. Men här är jag, ett livs levande exempel som skildrar motsatsen. Jag är religiös, men det är ingen i min släkt som är troende, och allra minst min kära mor och far (som faktiskt tidigare funderat på att gå ur Svenska kyrkan). Det finns alltså ingen som skulle kunnat påverka mig och därför finns det heller ingen som helst logik i påståendet. Jag valde den här vägen helt på egen hand, just därför att jag märkte att det gjorde mig gott. Läget vore kanske annorlunda om jag växt upp med troende föräldrar, i en kristen miljö. Jag antar att jag då skulle haft svårare att försvara mig mot "hjärntvätteri" påhoppet.
Det är på gränsen att jag kokar över när jag får kommentarer som "jag tycker synd om dig som är så ung och redan fanatisk". Jaså jaha, tyck synd om mig då, tänker jag. Oops, förlåt, jag glömde kanske nämna att jag faktiskt inte är fanatisk? För det är jag inte, inte ett dugg. Det är knappt så jag vet vad det innebär. Tydligen blir man automatiskt fanatisk bara för att man har en tro på Gud. Kanske har jag en stämpel i pannan som lyser "FANATISK PÅ HÖG NIVÅ", som endast ni kan se och inte jag. Nej, men kanske förstår ni ungefär vad det är jag menar. För just i det ögonblicket som nyheten om min frälsning spred sig över hela världen (överdrift), valde de i stället för benämningen troende att kalla mig fanatisk. Jag blir inte klok på dagens samhälle! Människor som kommer med uttalanden de inte har en aning om är ganska patetiska i min värld. Jag vill gärna be dem komma tillbaka när de har någonting vettigt att dela med sig av, något som är värt att ödsla tid och lyssna på.
"AKTA DIG, DU TILLHÖR EN SEKT, SPRING FÖR LIVET!" Hm, hur tänker folk egentligen när de förknippar Svenska kyrkan med en sekt? Hur allmänbildad är man då på en skala? Skulle man inte då kunna resonera och säga att skolan, att även den är en sekt? Jag tillhör ingen ideologiskt isolerad grupp, eftersom Svenska kyrkan är ett samfund. Just därför vore jag också enormt tacksam om ni slutade upp att varna mig att det kan leda till, vad var det nu ni sa? Jo nu minns jag, "inavel och sådana äckliga grejer". Är det meningen nu att jag ska tacka för varningarna? Jag vet inte, men väljer att hoppa över det. För att avrunda det hela vill jag tala om att jag är fullt medveten om vad det är för någonstans på marken jag står. Jag är varken hjärntvättad eller fanatisk och jag tillhör inte heller någon sekt. Synd bara att det finns människor som saknar förmågan att inse och acceptera att alla människor inte är likadana.
Någonting som dagligen upprör mig är människor som är så osäkra i sig själva att de är tvugna att hacka ner på andra. Jag ser sådant jämt och ständigt och upplever det även själv. Man tror kanske att man inte tar åt sig av vad som sägs, men det gör man ändå - omedvetet. Det är inte ett tecken på svaghet eller dålig självkänsla. Det hela handlar om att man faktiskt är mänsklig och att ens öron inte orkar höra på allt meningslöst skitsnack, inte sant?
Jag kan ta kränkande kommentarer utan att bli påverkad, i alla fall till en viss grad. Men något jag inte tål är när människor klassar mig som annorlunda endast av den anledningen att jag är troende. Ska jag behöva tolerera allt skitsnack jag dagligen får höra bakom min rygg, bara för att jag är religiös? Vad det är människor hakar upp sig så dant över förstår jag mig inte riktigt på. Jag är fortfarande samma person som jag var för två år sedan, bara att jag prioriterar och värdesätter viktiga saker i livet. Men ordet annorlunda används i det här sammanhanget fel, är inte mognad ordet ni egentligen letar efter? Att vara troende är inte, som många i dagens samhälle påstår, ett tecken på ointelligens, inte heller på idioti. Snarare är det (som jag ser det) ett övertygande bevis på att jag vågar stå för den jag är, det jag tror- och i sin tur inte tror på. Jag är trygg i mig själv och tack vare kyrkan har jag blivit en glädjefylld själ. Men vissa personer står inte ut med att se mig lycklig. Och så är det väl oavsett var man på jordklotet befinner sig.
Att jag blivit "hjärntvättad" är något jag ofta får höra och jag skrattar lika ljudligt varje gång. Skrattar gör jag av den anledningen att det är ett lönlöst försök att trycka ner mig på. Skillnad vore det väl om personen i fråga kom med alla fakta, med facit i hand, tog den vägen och förolämpade mig på så sätt i stället. Men varför skulle man göra det? frågar jag mig själv. Och hur kan man över huvudtaget vilja förolämpa någon? Vi lever i en allt bra konstig värld helt enkelt, där många frågor saknar svar. När man talar om kristna tonåringar är det alltid någon som nämner antagandet att det är ens föräldrars påhitt "det här med Gud". De talar om det precis som om det "går i släkten", precis som att tron är något man ärver. Jag vet att många faktiskt tror att det är så, att är man troende så är man det för att ens föräldrar säger att man skall vara det. Men här är jag, ett livs levande exempel som skildrar motsatsen. Jag är religiös, men det är ingen i min släkt som är troende, och allra minst min kära mor och far (som faktiskt tidigare funderat på att gå ur Svenska kyrkan). Det finns alltså ingen som skulle kunnat påverka mig och därför finns det heller ingen som helst logik i påståendet. Jag valde den här vägen helt på egen hand, just därför att jag märkte att det gjorde mig gott. Läget vore kanske annorlunda om jag växt upp med troende föräldrar, i en kristen miljö. Jag antar att jag då skulle haft svårare att försvara mig mot "hjärntvätteri" påhoppet.
Det är på gränsen att jag kokar över när jag får kommentarer som "jag tycker synd om dig som är så ung och redan fanatisk". Jaså jaha, tyck synd om mig då, tänker jag. Oops, förlåt, jag glömde kanske nämna att jag faktiskt inte är fanatisk? För det är jag inte, inte ett dugg. Det är knappt så jag vet vad det innebär. Tydligen blir man automatiskt fanatisk bara för att man har en tro på Gud. Kanske har jag en stämpel i pannan som lyser "FANATISK PÅ HÖG NIVÅ", som endast ni kan se och inte jag. Nej, men kanske förstår ni ungefär vad det är jag menar. För just i det ögonblicket som nyheten om min frälsning spred sig över hela världen (överdrift), valde de i stället för benämningen troende att kalla mig fanatisk. Jag blir inte klok på dagens samhälle! Människor som kommer med uttalanden de inte har en aning om är ganska patetiska i min värld. Jag vill gärna be dem komma tillbaka när de har någonting vettigt att dela med sig av, något som är värt att ödsla tid och lyssna på.
"AKTA DIG, DU TILLHÖR EN SEKT, SPRING FÖR LIVET!" Hm, hur tänker folk egentligen när de förknippar Svenska kyrkan med en sekt? Hur allmänbildad är man då på en skala? Skulle man inte då kunna resonera och säga att skolan, att även den är en sekt? Jag tillhör ingen ideologiskt isolerad grupp, eftersom Svenska kyrkan är ett samfund. Just därför vore jag också enormt tacksam om ni slutade upp med att varna mig att det kan leda till, vad var det nu ni sa? Jo nu minns jag, "inavel och sådana äckliga grejer". Är det meningen nu att jag ska tacka för varningarna? Jag vet inte säkert, men väljer att hoppa över det. För att avrunda det hela vill jag tala om att jag är fullt medveten om vad det är för någonstans på marken jag står. Jag är varken hjärntvättad eller fanatisk och jag tillhör inte heller någon sekt. Synd bara att det finns människor som saknar förmågan att inse och acceptera att alla människor inte är likadana.
